torsdag 17 november 2011



Ja jag kunde inte sagt det bättre själv. 
Usch vilken tråkig höst det varit, just nu vill jag bara lägga det bakom mig (om jag kan) men det är lite som hänger kvar. :( 
Jag har fått se hur det verkligen kan vara och den verkligheten är inte vacker. 
Jag tar min man under armen och min son i handen och strosar med dom genom livet. Jag är så evigt tacksam att dom finns här hos mig. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar