Snart är det jul, det går med stormsteg precis som med allt annat. Såhär i juletider blir man påmind om mycket.. Jag tänker ofta på min farmor , som gick bort när jag var 15 år, är det verkligen 12 år sen??
Jag saknar dig varje dag. Jag tänkter ofta att jag vill att du ska få se Affe, träffa honom, se hur vi har det nu.
Om jag koncentrerar mig kan jag minnas din doft, du doftade så gott, fina farmor. Och när du log, du hade det största leendet jag sett, då blev man så varm inombords. Du togs ifrån oss alldeles för tidigt alldeles för ung.
När farfar skulle flytta från erat hus hjälpte vi honom med packning och rensning. Han bodde kvar många år men till slut fanns väl inte orken kvar och det kan man absolut förstå. Jag minns att jag satt bland era lakan och handdukar och rensade och plötsligt kom den. Din doft. Där blev jag sittandes ett bra tag, bland lakan och handdukar , och mindes hur du var, all din kärlek.. Du ska veta att du var den finaste människan i mitt liv, jag kunde liksom inte se mitt liv utan dig. Tills den dagen då man inte hade något val. Jag tror (hoppas) att när man lämnar jordelivet återförenas man med sina nära och kära. Jag föreställer mig att vi ses igen, och att jag ska få komma i din famn igen, se ditt leende och andas in din doft. Älskar dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar